Pappa till Nils

Tack Snälla Windows för att du gör livet så mycket enklare!

I dag var det då onsdag, midweek, det är snart helg igen. Det blir en lugn helg denna gång.
Inga galna upptåg utomstädes, utan lite fotboll och lite slappar-afton står för tröskeln.
Snart dags för mitt årliga Ullared-besök.
Besöket där 98% av ala potentiella julklappar inhandlas.

Jag är lite anti mot Ullared.
Dels för alla maktlystna pensionärs-själar som tror att Ullared är en fristad för avdankade formel-1 veteraner. Jag ska ha dubbla hälseneskydd.
Men mest är jag anti för att jag faktiskt åkte fast för snatteri i Ullared. Av någon anledning när jag provade passformen för plånböcker i min bakficka så gick det så snabbt att jag fick med mig en 30 kr plånbok i bakfickan. Hela Ullared tjöt och blinkade, och barnen grät, när två bestar till vakter tryckte upp mig mot plexit.
Oerhört pinsamt förstås, hela situationen var absurd, jag hade aldrig för avsikt att bestjäla Ullared från en av deras 30 kr plånböcker. Jag( läs min sambo) hade dessutom köpt Ullared-trash för 5000:- Så varför skulle jag?
När jag nervöst skrattade igenom mig min fadäs trodde jag på allvar att min generade flickvän skulle sjunka genom Ullaredsgolvet på plats.
Som tur är fattade vakten att situationen var lite märklig, och att jag inte var urtypen av snattare, och att mitt misstag verkligen VAR ett misstag! Så jag fick fri lejd därifrån.
Därför är jag anti-ullared.
Det var första gången min klumpighet höll på att sätta mig i riktig dålig dager.

Varför kära mor och far, kunde inte jag och min bror delat på hjärnan, varför skulle han få hela??
Detta är en historia som på 9 av 10 möjliga släkträffar kommer upp till diskussion.
Men va fan, det bjussar jag på.