Lugn lik a fil-bunk

Vilken sjukt bra 70-tals fest det var i fredags.
Jag var en nyblonderad Elvis, med höftsvingarna från helvetet!
Vi ÄGDE Old-Fellow i Vasastan ( tror jag), riktigt bra tryck och en förbannat bra stämmning.
Dagen efter var stämningen minst sagt bortkommen, so was my brain.
Jag hade gjort misstaget att tro att min förkylning skulle må bra av litervis med sprit och att i sidenskjorta stå på en balkong och vurma för livets goda.

Dagen efter försvann min röst, och min själ.
Jag var sjuk, eländig och jävligt manligt förkyld.

Och ni vet att killar som blir förkylda, inte är att skoja om, inte heller är dem att leka MED!
Nu börjar rösten ta sin forna glans, och om allt vill sig väl bör jag vara 100% reparerad innan veckoslutet!

ska lägga in en bild inom kort på min gräsliga outfit i fredags!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback